Arter och sorter

Ängsröe
Poa pratensis

Ängsröe är gräset med stort G och används i alla typer av mattor. Arten har de bästa slitegenskaper i kombination med utomordentligt bra övervintring och hög sjukdomstolerans. Genom sitt växtsätt med underjordiska utlöpare ger ängsröe oöverträffade möjligheter att läka skador och magasinera näring under tuffa villkor.

Ängsröe är långsam i sin etablering och måste sås grunt, helst på bördiga jordar. Jämn fukt är nödvändig för god groning. Arten är skottät, finbladig och bildar fina mattor som bara blir bättre ju oftare man klipper. Moderna sorter har klart förbättrad klipptolerans och mycket höjdtillväxt.

Vitgröe Anna
Poa anna

Anna är den första rena vitgröesorten på svensk marknad med extremt hög kvalitet, finbladig med vackert mörkgrön färg.

Vitgröe, vän eller fiende? Många tycker att denna art är ett ogräs, men andra tycker att vitgröe är ett utmärkt greengräs. Utseendemässigt skiljer den sig från ängsgröe, med bredare blad och ljusare färg. Vitgröe har ett mycket tunt rotsystem och konkurrerar bäst där jordarna är kompakta. Arten är ettårig och ljusgroende. Den förökar sig genom generös fröproduktion vilken pågår i stort sätt under hela året.

Trampgröe Supranova
Poa supina

Trampgröe har en unik kombination av slitstyrka, läkningsförmåga, lång vegetationsperiod och framför allt mycket bra skuggtolerans. Arten används för nysådd och renovering av fotbollsplaner, greener och utslagsplatser.

Supranova är den sorten inom Trampgröearten som har högre skottäthet, mycket finbladigare och har en riktigt mörk färg än tidigare sort Supra.

Kärrgröe
Poa trivialis

Kärrgröen är arten som är lik ängsgröen, men mycket finbladigare och har en fin grön färg. Tidig vårstart ger kärrgröen lång vegetationsperiod, skuggtolerans och tålighet för låga klipphöjder. Enligt försök som är gjorda i Norrland är vinterhärdigheten bra. Arten används för nysådd och hjälpsådd av greener och utslagsplatser.

Rödven, krypven och brunven
Agrostis capillaris, Agrostis stolonifera och Agrostis canina

Vengräs används främst på golfbanor och i mycket fina gräsmattor. De kan även användas i vägsläntsblandningar där man ställer krav på extremt låg höjdtillväxt.

Rödven utgör ett förnämt inslag i de bästa gräsmattorna. Rödven ger färg, torktolerans, mjukhet och bra läkningsförmåga. Slittoleransen är sämre och skötselbehovet något större än för de flesta andra arter. Rödven tolererar mycket låg klipphöjd.

Krypven är ett gräs som huvudsakligen används på golfgreener där det ger ett förnämligt spelunderlag. Krypven trivs bäst under fuktiga förhållanden tillsammans med generös näringstillgång. Sorten utmärker sig med finbladighet och har extremt låg höjdtillväxt och en skön grön färg.

Brunven är ett extremt tätvuxet smalbladigt gräs, perfekt för golfbanans greener! I finska försök har skottätheten på över 1 000 skott/dm2 uppmätts. Brunven växer med ovanjordiska utlöpare och har mycket snabb etablering. Inom arten Brunven har en ny sort tillkommit som heter Vesper.

Rödsvingel är ett av våra mest värdefulla gräs. Arten tolererar såväl kyla som värme och trivs i hela Sverige. Rödsvingel har mycket tunna och nästan nålliknande blad. Arten tolererar mycket sol, värme och torka, varför den trivs bäst i öppna lägen med gott om ljus och god ventilation. Flertalet svingelarter trivs också på sandiga väldränerade jordar med måttlig till svag näringstillgång. Rödsvingel glesnar, försvinner och ersättes av andra gräsarter vid kraftig gödsling och bevattning och vid stark förslitning under våta förhållanden.

Rödsvingel finns i tre underarter med varierande växtsätt. En har långa utlöpare, en har korta utlöpare och en tredje tätvuxen. Rödsvingel utan utlöpare har ett tätvuxet växtsätt med väldigt många skott och ett djupgående rotsystem. Arten är en av de mesta skottäta av alla gräsarterna. Så många som 778 skott per dm2 har uppmätts. Rödsvingel med utlöpare har bra läkningsförmåga. Arten med långa utlöpare används företrädesvis för vägslänter och extensiva återställningsytor i blandning med andra svingelarter.

Dessa båda svingelarter har mycket gemensamt med rödsvingel. De har båda mycket små krav på vatten och näring, vilket gör dem mycket användbara på extensiva ytor. Växtsätten är tuvade med starka, tunna blad. Speciellt fårsvingel är finbladig. Hårdsvingel karakteriseras av sin blå-grå-gröna färg. Fårsvingel är populärt som foggräs.

Engelskt rajgräs
Lolium perenne

Engelskt rajgräs har den absolut snabbaste etableringen av alla arterna. Groningen tar endast 5–7 dagar under gynnsamma förhållanden. Detta är till glädje i flera sammanhang då man favoriserar ett snabbt bestånd, så som vid hjälpsådd av bollplaner och snabb täckning för att skydda mot jorderosion. Rajgräs används därför också som skyddsgröda för andra långsammare arter. Rajgräset är mycket slitstarkt, ibland så starkt att klippningen ger fransiga snittytor. Klipptoleransen är relativt god, så att bollplaner med mycket rajgräs kan klippas ner till 25 mm. Genom mycket förädling har egenskaper som starkt tuvbildande växtsätt och vinterhärdighet förbättrats, men fortfarande gäller svag övervintring i landets norra hälft.